Champagne är lyx. Varje gång vi får det mousserande vinet serverat oss borgar det för fest. Snacka om att muta in revir.
Champagne är ju inte bara ett vindistrikt i Frankrike. Det är också ett unikt vin tillverkat på en andra jäsning i flaska. Det är brödigt, kan smaka allt från citron till nougat, eller både och i samma klunk.
Snacka om komplexitet.
Det är inte helt lätt att hålla koll på alla viner som tillverkas i världens bästa bubbevinsdistrikt. Det finns ju dels olika torrhetsgrader på bubblet, men där den absoluta lejonparten är torr.
Dels finns dessa olika stilar eller sorter som blanc de blancs (tillverkat endast på gröna druvsorter), blanc de noirs (på blå druvsorter), prestige, årgångschampagne, non vintage, rosé.
För att nu nämna några.
Jag minns en scen i storfilmen ”The Deer Hunter”. Julien Grinda, spelad av en lysande Pierre Segui, vacklar omkring med stormsteg mot sin egen död i ett krigshärjat, dekadent Saigon. Där fäller han den numera klassiska repliken:
– When a man says no to champagne, he says no to life.
Bubbelvinet från norra Frankrike har en status andra vindistrikt bara kan drömma om. Inte bara för att vinet är att betrakta som världen bästa, utan också för att vi utan problem (nåja) slantar upp 400 kronor för den enklaste varianten.
När jag besökte champagnehuset Pol Roger för några år sedan frågade jag Christian Pol Roger om champagne inte var för dyrt, generellt sett.
Sedan öppnade han en flaska champagne från husets källare, årgång 1921. Fullkomligt lysande och helt galet att stå där i hans kök och dricka ett vin nästan 100 år gammalt.
Men han sa också en annan sak som är minnesvärd. Att champagne är världens bästa festfixare.
Vem håller inte med om det? Det räcker med ett glas, eller gärna en flaska i en ishink, och lyckan är fullständig.
Eller som en annan fransk personlighet lär ha sagt, Napoleon Bonaparte: ”Jag dricker champagne för att fira segerns sötma och för att söka tröst i nederlagets stund.”
Själv dricker jag champagne för att det är så jäkla gott.
Jordmånen i detta nordfranska vindistrikt är känt för sin kalkhaltiga karaktär. Det är ju detta som ger vinerna den friska, mineraliska känslan, tror vi, även om det pågår en infekterad diskussion om jordmånens betydelse.
Men odlingarna vilar på gammal havsbotten och består till stor del av rester från snäckor. Man brukar säga att distriktet ligger på ett kritlager som på vissa ställen är flera hundra meter tjockt.
Flera druvor odlas i Champagne. De tre mest kända är de blå Pinot Meunier och Pinot Noir samt den gröna Chardonnay. Av dess tre är de två sistnämnda anses vara de kanske två bästa druvorna i världen.
Chardonnay står för smöriga toner, inslag av nötter och ger fin äppelfruktighet och syra.
Pinot Noir ger i sin tur komplexitet, struktur, en lite fylligare ton med rödbäriga inslag och en högre smakintensitet.
Den övervägande delen mousserande vin som tillverkas är torr, så också i Champagne. men hur torr? Kolla in listan nedan_
En riktigt bra Blanc de noirs, alltså vitt vin tillverkat på blå druvor, i detta fall 60 procent Pinot Meunier och resterande Pinot Noir.
Överraskande gott bubbel med inslag av röda bär, lite choklad, aning brödig, lätt smörig ton med frisk syra, rund, krispiga bubblor, lätt blommig i avslut och mycket fin balans i utpräglad vinstil.
Passar perfekt till löjromstoasten eller som underbart matlagningsvin, alltså ett glas vid sidan om matlagningen. Smakar dyrt!
nr 51619 • 195 kr
Vinliv innehåller alkoholreklam som riktar sig till alla som är över 25 år