”Att svepa en snaps är ju ganska trist”

Efter 31 år som spritutvecklare och Master Blender för O.P. och 41 år i vin- och spritbranschen har tiden kommit för Jonas Odland att kasta in handduken. Han gör det med huvud högt. Vinliv fick en pratstund med en av Sveriges viktigaste spritprofiler.

Jonas Odland inledde sin karriär inom Vin & Sprit som mikrobiolog vid laboratoriet på V&S Stockholmsfabrik.

Vid den tiden ansvarade V&S för kvalitetssäkringen av alla vin- och spritprodukter som såldes i Sverige, och laboratoriets uppgift var att garantera att produkterna höll rätt standard. Utöver de tekniska laboratorietesterna genomfördes även sensorisk provning i laboratoriets provrum.

Världsledande expert

Några år senare kom Jonas att ingå i en provningsgrupp som bland annat kvalitetsbedömde Absolut Vodka. Där uppmärksammades snart hans speciella känsla för smak, vilket blev startskottet för en karriär inom produktutveckling av sprit.

Under de kommande decennierna växte Jonas ut till en av Sveriges – och världens – ledande experter på kryddat brännvin och akvavit. Han har medverkat i produktutveckling och blivit en profil inom svensk akvavitkultur. Och släpper nu sin sista skapelse, O.P. Anderson blir Special Reserve 25 YO

Hur tycker du akvavit-utvecklingen sett ut under dina över 30 år som Master Blender?

Samtidigt som konsumtionen har minskat lite år från år så har folk börjat dricka mer för smakens skull, vilket ju är toppen. Tidigare var det ju ofta så att man valt ett kryddat brännvin, ofta Skåne, som man alltid köpte och drack vid alla tillfällen.

Vad har varit bland det viktigaste i den utvecklingen?

En milstolpe var ju lanseringen av Svenska Nubbar 1993, genom de olika kryddningarna i de tio småflaskorna så upptäckte folk variationen i smaker och att de passar till olika maträtter. En annan trevlig utveckling är att akvavit har börjat användas mer och mer i cocktails, det existerade inte för 30 år sedan.

Och den svåraste utmaningen när du utvecklad akvavit?

Egentligen har den svåraste utmaningen inte handlat om att utveckla recept utan om att säkra fortsatt användning av traditionella metoder. Precis som för 100 år sedan så använder vi riktiga kryddor, örter och frukter och utvinner smakerna ur dem genom att extrahera dem i sprit och destillera till kryddsprit på kopparpannor. De används sedan vid blandningen av akvaviterna och ger dem en oslagbar komplexitet. Men att tillverka med traditionella metoder kräver en hel del manuellt arbete och tar sin tid.

Här har det förändrats, menar du?

Hantverksmässig tillverkning sågs inte som något värdefullt för 30 år sedan och många i ansvariga positioner ville vi rationalisera genom att lägga ned kryddspritstillverkningen och i stället köpa in färdiga smaksättningar. Att försvara och bevara det sättet att tillverka akvavit har varit den största utmaningen för mig.

Har vi konsumenter förändrats, ser vi på akvaviten på ett annat sätt idag?

Jag tror att vi kommit en bit på väg ifrån att se på akvavit som något som bara är tradition och som dricks av den anledningen. Att de hör till. Det är ju jättetrevligt med snapsvisor och alla ritualer, men att svepa hela och halva snapsar är ju rätt trist. Det är ju smakupplevelsen när man kombinerar mat och snaps som är det unika med akvavit och kryddat brännvin. Ingen annan dryck kan ge samma upplevelse som en lyckad snaps- och matkombination.

Anledningen?

Anledningen är att den högre alkoholen extraherar smakämnen i maten som inte öl och vin kan. Passar dessutom kryddningen i snapsen ihop med maten så blir det fantastiskt, 1+1 blir 3.

Vad skulle du vilja ha tagit fram för akvavit som sedan aldrig blev av?

Jag har ju tagit fram hundratals recept genom åren så har haft privilegiet att få genomföra de flesta av mina idéer och kan faktiskt inte komma ihåg något som särskilt som inte blev av.

Vad skiljer Special Reserve 25 YO från andra akvaviter du gjort?

Förenklat sett så finns det två typer av akvaviter, de som är tydligt kryddiga och de som lagrats på ekfat. De kryddiga är perfekta till mat och de lagrade dricks med fördel för sig själva i ett kupat glas likt en fin cognac eller maltwhisky. Exempel på de första är O.P. Anderson Dillakvavit med tydlig frisk dillsmak och O.P. Anderson Original med den klassiska svenska akvavitkryddningen kummin, anis och fänkål.

Och den fatlagrade?

När det gäller fatlagrad akvavit så är det ett signum för norsk akvavit så som Linie Aquavit, men vid millennieskiftet så fick jag möjlighet att lägga O.P. Anderson Original för långtidslagring på 63 fat. Det var tre olika typer av fat, whiskyfat, cognacsfat och sherryfat. Sen provade vi den lagrade akvaviten en gång per år för att följa hur den utvecklades.

Vad tyckte du om resultatet?

Resultatet blev fantastiskt och 2009 släppte vi den första utgåvan, en blandning av de olika fattyperna. Genom åren har jag sen blandat olika utgåvor från fatlagret, senast en 21-årig O.P. De bästa faten har jag dock sparat till sist och nu använt för Special Reserve 25YO.

Hur nöjd är du med din sista skapelse?

Jättenöjd! Den är verkligen en komplex smakbomb som ger en stor upplevelse i varje sipp och har en lång eftersmak där man hittar toner från de olika typerna av fat den lagrats på.

Du verkar väldigt nöjd.

Jamen hela produkten är ju dessutom supersnygg. Sen är det ju extra kul att vi tappat upp den på butelj i för hand i vårt destilleri, doppat korkarna i vax och jag skötte själv en stor del av etiketteringen vilket var pilligt men kul. Det är ju numrerade etiketter så man ville ju inte skrynkla till någon.

Till sist, hur känns det att sluta efter så många år i centrum?

Det känns helt rätt att nu lämna över till nästa generation. Malin som tar över som Master Blender för O.P. är superduktig, hon har drivit ett eget destilleri tidigare och sen har vi ju haft förmånen att få jobba ihop i drygt fem år på Anora. Så det blir jättebra!

Så du lämnar med högt huvud?

Jag har ju haft världens bästa jobb, men ser nu fram emot en ny fas i livet med fokus på barnbarn, resor, golf, sommarhus och mat och dryck. Jag är intresserad av massor av saker så det blir inga problem med att fylla vardagen med meningsfulla aktiviteter som inte har något med sprit att göra.

Vinliv tipsar!