Alla älskar Barolo – eller?

Sällan har en vinregion fått sådan upprättelse som Piemonte under de senaste åren. Tacka Barolo för det. Men älskar alla verkligen Barolo?

Det finns viner som alla älskar, åtminstone innan det blir en folkrörelse. Viner som amarone, på den spanska druvan albariño eller från Chablis. Det blir liksom comme il faut.

Sedan har vi andra viner som snarare skrämmer konsumenter, som är svåra, komplexa och – inte minst – svindyra. Som Barolo. Och ändå är det lilla distriktet i Piemonte idag det mest omhuldade. Inte bara av vinsnobbar, aficionados och andra vinnördar. Utan också av den vanliga konsumenten, hen som gillar vin till vardags.

Samtidigt: Det är stramt, strävt och syrligt. Ett vin att lagra hundra år. Eller nästan. Och ändå faller alla till föga. Men måste man det?

Barolo är idag ett av världens mest kända vindistrikt. Det ligger i norra delen av Italien, i Piemonte och är ett av landets allra bästa vinområden. Piemonte har idag att tacka Barolo för den popularitet regionen omger. Det kommer med farten och i vinbranschen talar alla om en viktig exponent som får mediautrymme. 

Vad vore Spanien utan Rioja? Kalifornien utan Zinfandel? Australien utan Shiraz?

Och Piemonte utan Barolo?

Därmed inte sagt att alla behöver älska Barolo för det. Men i Sverige tycks så vara. Bara förra året kom det ut två böcker om Barolo och på vinauktionen som Systembolaget ansvarar för säger ansvariga att även där är vurmen för de strama vinerna från det lilla distriktet rekordstort.

Möjligen är det en paradox. 

För den stora frågan är om Baroloviner överhuvudtaget går att dricka som unga eller om man måste vänta i femton, tjugo år för att ens våga närma sig vinet. Vi ska ha klart för oss att det är ett mycket, mycket strävt vin, i sin ungdom. Men att vinet samtidigt mjuknar efterhand och blir närmast förföriskt i sin ton.

Distriktet Barolo är ett DOCG. Det innebär att distriktet har högsta klassningen i Italien, något som också förpliktigar. För det ska garanteras en hög lägstanivå, något producenterna är mycket medvetna om. 

Ett vin från DOCG Barolo får produceras endast på druvan Nebbiolo. Vinet måste därtill ligga minst 38 månader i vineriet, varav minst 18 månader på fat. Står det Riserva på vinetiketten ska vinet ha legat minst fem år i vineriet. Ofta ligger vinerna på franska fat, barriquer på 225 liter. Historiskt har många producenter annars använt större fat, botti, ibland på kastanj, för att vinet ska mogna. Och bli lite mjukare.

Idag talas det gärna om inriktningar: barriquer eller botti. Detta var kontroversiellt för något decennium sedan då många innovativa vinproducenter gick över till franska fat för att få mer elegans i vinet. Men idag har de högröstade tonerna dämpats.

Det finns underkategorier i DOCG Barolo där några av de mest kända är La Morra, Monforte och Serralunga d’Alba. Den avgörande skillnaden är jordmånen, där Serralunga har mycket sand och kalk. La Morra är däremot det område som ligger bakom den största andelen viner.

Det finns idag 130 viner från Barolo på Systembolaget. Det billigaste kostar 159 kronor och det dyraste, som är en femlitersflaska, ligger på 6595 kronor.

Värt att veta om Barolo

• 1700 hektar vinodlingar
• Enda druva som odlas, den blå Nebbiolo
• Distriktet har ursprungsstatus sedan 1966
• Barolo är DOCG-klassat vilket är den högsta klassificeringen 
• Klimatet kännetecknas av långa, ljumma höstar
• Vinet måste ligga minst 38 månader i vineriet varvid minst 18 månader på fat
• En Riserva måste däremot ligga minst fem år i vineriet
  

Vinliv tipsar – bra!

Vinliv tipsar – bättre!

Vinliv tipsar – bäst!