Jäsning på fat, lagring på fat, toner av fat. Vilket fattjat! Men samtidigt, hur viktigt är inte fatet för vinet. Men vad ger det, och varför gillar vinet så mycket att ligga på fat? Vinliv är något på spåren.
I tidernas begynnelse, alltså för omkring 8000 år sedan när vin började tillverkas någonstans kring Svarta havet, användes lerkrus. Det höll kylan någorlunda och det var helt enkelt en av få behållare som höll tätt.
Så småningom började man tillverka behållare av trä, av alla slags olika träslag, kastanj, gran, ek och pinjeträd. Vissa var bra, andra var bättre. Och bäst av dem alla var ek, för eken gav ifrån sig något välsmakande i vinet.
Det vi idag kallar fatkaraktär.
Kola och gräddglass
Det är alltså den där vaniljsöta tonen, ibland kan det dofta och smaka kola, smörkola, brynt smör eller gräddglass. Till och med kokos hittar vi ibland.
Och att matcha detta med ett vin kan vara alldeles underbart. Om man hittar balansen. Annars blir det galet och ett vin som primärt smakar fat, ja… är det ett vin, egentligen?
När faten tillverkas rostas de på insidan, alltså bränns för att de ska bli mer tätslutna. Samtidigt ger då vinet ifrån sig karaktärer som kaffe, smör, vanilin etc. Det ligger alltså i kombinationen ekfat och rostning.
Dyra franska ekfat
Det vanligaste är att man använder franska fat, de är dyra men ger vinet en komplexitet med både mocka- och kakaotoner. Sedan är amerikanska fat mycket populära, inte minst för att de är lite billigare och dessutom ger vinet just smöriga toner, inslag av vanilj och ibland kokos.
Sedan har vi fat från Slovenien, Ryssland, Ungern, Slavonien, ja till och med från Sverige, som alla ger lite olika karaktärer. Priserna varierar där de franska nästan alltid är dyrast, omkring 10 000 kronor för ett bra fat på 225 liter där ett amerikanska går att hitta för halva priset.
Det tar emellertid inte slut där. Det finns – naturligtvis – en rad prestigeproducenter även inom fatindustrin och då kan man få betala avsevärt mer för sitt vinfat än så.
Hm… fatton, eller?
Men det är det värt. Fatets betydelse för vinet går liksom inte att underskatta. Och att det är en hel industri bakom begreppet fatkaraktär.
Kan vara kul att fundera kring, nästa gång vi provar ett vin med… utpräglad fatton.
För dig som vill veta ännu mer:
- De tre bästa typerna för att tillverka vinfat är den europeiska skogseken, Querqus Robur, den europeiska bergseken, Querqus Petrea, samt den amerikanska viteken, Querqus Alba.
- Fat på 225 liter kallas världen över barrique och är mer eller mindre ett standardmått.
- Slår man ut kostnaden för något års fatlagring(franska fat) på 300 flaskor, alltså motsvarande 225 liter, hamnar vi på uppemot 30 kronor per flaska vin bara för det.
- En fransk ek som ska användas till fatproduktion behöver uppemot 230 år för att växa klart. En amerikansk ek behöver ungefär halva tiden.
