Det började egentligen som en reaktion mot stelbenta regler. Men mycket snart insåg man i Toscana i mellersta Italien att det nya sättet att arbeta gav helt nya och fantastiska viner. 1 + 1 = 3 liksom. Vinvärlden blev efter det aldrig mer sig lik.
Vi befinner oss i mellersta Italien, i Toscana, mot italienska västkusten. Här har det producerats vin i århundranden, kanske årtusenden och de sista seklerna har huvuddruvan varit Sangiovese, historiskt sätt en förmodligen lokal druvsort som gillar läget, alltså vingårdsläget.
När det sedan skulle sättas upp vinregler i början på 1900-talet, tog man hänsyn till hur odling och produktion såg ut och satte en reglementering utifrån det. Alltså med Sangiovese i fokus. Och så fick det sedan bli, i nästan hundra år till.
Bakbundna vinproducenter ville mer
Men det var några producenter som efter ett tag tyckte att de var lite bakbundna, de ville hellre experimentera och gärna med andra druvsorter. Sagt och gjort och några av de druvor de tog till sig var de franska druvorna Cabernet Sauvignon och Merlot, både rikligt odlade i Bordeaux och ansedda världen över som de allra bästa.
Det visade sig mycket snart att druvorna gav mycket bra resultat även i Sangiovese-land. Producenterna upphörde heller inte att experimentera, utan tillverkade viner dels på bara dessa franska druvsorter, dels på en blandning av de franska och den lokala Sangiovese. Succén var ett faktum.
Supertuscan blev den nya trenden
Måna av de här vinerna fick enorm uppmärksamhet, inte minst i den internationella vinpressen, något som sporrade producenterna att gå vidare. För i sanningens namn var detta inte viner för den vanliga konsumenten, de var normalt för dyra. Det talades om Supertuscan-viner, för sin kvalitet och för sitt höga pris.
Men så småningom om började det tillverkas andra viner på denna spännande blandning och det blev åter tydligt att även viner i en lägre prisklass klarade sig alldeles utmärkt. Den där synergin, 1+1=3, gick att få fram även i bordsvinerna.
Kanonviner i tre olika stilar
Vi talar idag om tre stilar, dels en på den lokala Sangivese, dels den på en blandning av Sangiovese och de franska storheterna: dels den på idel franska rariteter som Cabernet Sauvignon, Merlot, Petit Verdot och Cabernet Franc. Rena lyxen!
Och där är vi i presens, med dels de mäktiga Supertuscanvinerna, dels bordsvinerna, båda vintyper som ger en annorlunda karaktär än de klassiska vinerna på Sangiovese, och – uppenbarligen – en marknad som omfamnar dessa två stilar.
Vinliv tipsar!
Rött vin från Toscana på en härlig Bordeauxblandning, alltså druvor som Cabernet Sauvignon, Merlot, Cabernet Franc och lite Petit Verdot.
Kraftfullt, smakintensivt med fin balans och markerade tanniner, bra frukt som svarta vinbär, mocka, örter, härlig fräschör, kakao, mörka bär, liten vaniljsötma i fatkaraktären och lång eftersmak. Ett vin med lång lagringspotential.
Det här vinet dricker jag gärna till en mustig lammrätt med örtiga inslag, en gryta på nöt eller en svamprisotto med hyvlad parmesan. Men innan jag häller upp vinet, slår jag över det i en karaff där det får lufta någon timme.
Johan Franco Cereceda
nr 2547 • 199 kr
