Vinvärldens största chokladask

Små vinodlingar, varje är unik och skrapar man lite i jorden vet man aldrig vad man hittar. Så beskrivs vinområdet Valtellina i norra Italien. Som världens största chokladask.

Landskapet är hänförande. Fullkomligt. Efter en bilresa genom ett tiotal kilometerlånga tunnlar, möts vi av ett alplandskap som får oss att tappa fattningen. Så vackert, grönt och bergigt. Och så alla dessa vingårdar som ser ut att hänga i luften.

Vissa vingårdar lutar 60 grader, läser jag om Valtellina, ett vindistrikt som ligger i denna dalgång i italienska alperna.

Pulshöjande vinodlingar

Senare på eftermiddagen, efter en pulshöjande promenad i vingården, med utsikt över snöklädda bergstoppar, är det lätt att förstå områdets potential för kvalitetsvin med fräschör. Vi är visserligen ganska nära Veneto och amaronervinernas smakintensitet och sötma, men detta är samtidigt så långt bort vi kan komma.

I Valtellina producera en vintyp där man låter druvorna torka, som med amarone. Skillnaden här är att vinerna jäser ut helt, inget socker what so ever och därmed en alkoholhalt på 16 procent. De här vinerna går under namnet sfursat (det är lite olika stavningar beroende på om det är på italienska eller lokalmål) och har med rätta satt vinområdet på kartan.

Ännu mer spännande är det andra vinet, rött och även detta på Nebbiolo som lokalt går under namnet Chiavennasca. Torrt, fruktigt, strävt och med hög syra. Som gjort för att lagra. Ett vin vi kommer att se mer och mer av, trots den relativt begränsade volymen som lämnar denna del av norra Italien.

Hur var det då med chokladasken?

Jo, säger lokalbefolkningen, vinodlingarna är mycket små, och jordmånen skiljer sig en hel del från gård till gård. På ytan ser det likadant ut. Men om man gräver lite, och framför allt, när det produceras så kallade single vineyard-viner märker men den stora skillnaden. Personlighet, pratar producenterna gärna om.

Personlighet och inte minst unikt. För Valtellina är helt klart ett av de mest spännande vindistrikten i Italien.

Och det roliga är, vi har precis börjat upptäcka det.