En liten lus förstörde miljoner vinrankor när vinindustrin stod som högst i kurs. Men var vinlusens ödesdigra framfart bara av ondo? Vinliv tror annorlunda.
Det finns ett före och ett efter. Före: en blomstrande vinindustri där vinet äntligen blivit ett folkets dryck, gott, tillgängligt och med hög kvalitet. Efter: en industri i fullständigt kaos, oreda, missväxt och förödelse.
Anledning? Vinlusen.
Fylloxera vastatrix på latin, eller ännu värre: Daktulosphaira vitifoliae som den numera kallas. I Sverige kallar vi den – tack och lov – för vinlusen, kort och gott.
Osynlig vinlus förstörde nästan alla vingårdar
Jo, den åt sig igenom den europeiska vingården med start i mitten på 1800-talet. Men den var så liten och verkade under jord, att man inte riktigt förstod vad det var som hände. Förrän det var för sent.
Inom loppet av några decennier hade den ödelagt vingårdarna i Frankrike, Tyskland, Spanien, Italien och den fortsatte med oförminskad kraft. Tills man kom på ett motmedel. Att importera amerikanska vinstockar och ympa sticklingar på dess rötter som var resistenta mot lusen. För det var faktiskt från USA lusen kom.
Men det tog decennier att återskapa vad som skulle bli en bråkdel av odlingen.
Var då vinlusen bara av ondo?
Nja, i skenet av vad som hände med vinindustrin kanske det inte är så enkelt. Vad som skedde när man återplanterade vinodlingarna var att man tog hänsyn till lägen som gett de bästa druvorna. En kvalitetshöjning, med andra ord.
Fler fördelar: När lusen kom till Frankrike, i synnerhet Bordeaux, flydde vinmakarna till andra områden runt om i södra Europa och lyckades förbättra kvaliteten på vinerna där. Tills lusen kom dit. Men kvalitetshöjningen var avsevärd och något man sedan tog med sig efter lusens död.
Vinlusen bakom en enorm kvalitetshöjning
Och så återplanterade man sina gamla odlingar med de druvor som gav bästa resultat. Även detta en avsevärd kvalitetshöjning.
Så innan vi skriker oss hesa om vinlusens katastrofala verkan, kan vi också välja att se några av de fördelar den faktiskt förde med sig.
6 viktiga fakta om vinlusen
Prefylloxera kallas de vinstockar där man inte ympat sticklingar på amerikanska rotstockar.
Vitis vinifera kallas den europeiska vinrankan.
Några av de amerikanska vinstockar som är resistenta mot vinlusen är Vitis Berlandieri, Vitis Riparia och Vitis Rupestris.
Fortfarande finns det vinområden i Europa som aldrig angripits av vinlusen, vindistrikt med sandig jordmån då vinlusen inte kan ta sig fram i sanden.
En teori är att vinlusen nådde England någon gång under 1850-talet. En annan teori gör gällande att den först hittades i södra Frankrike 1863.
Att den kom från USA står emellertid utom allt rimligt tvivel.
Filmtime!
Rufus Isaacs förklarar vinlusens påverkan i smart video:
