Det är i Spanien det händer. Det dröjde visserligen något decennium, men nu är landet i topp bland vinkännare, vanliga vinkonsumenter och alla som älskar vin och mat som kombination. Men hur gick det till?

Mañana, detta spanska ord som fått symbolisera en hel kultur. Allt älskar den, kulturen, under semestern, samtidigt som man blir skogstokig i mer professionella sammanhang. Allt tar sån tiiiiiid, varje liten sak. För att i nästa sekund gilla läget, man slappnar av och inser att det kanske finns en vits med allt. Trots allt.
Det må vara fördomsfullt, men känslan är att begreppet fortfarande representerar delar av kulturen, arbetslivet, det sociala umgänget. Själv uppvuxen i kulturen vet jag alltför väl vad den innebär och vilka svårigheter den kan föra med sig när kulturer krockar. För det gör den. Hela tiden.
Långa, generösa luncher

Som i vinindustrin. Hur många möten har inte dragit ut på tiden, ingen brådska, det kan vi göra sen, det är en dag i morgon också. Typ så. Och samtidigt älskar vi de där långa, generösa luncherna. Där är allt presens.
Men hur var det nu med spanska vinerna? Jo, när alla andra länder utvecklade sin vinnäring, satt spanjorerna kvar under korkeken och doftade på sitt röda vin med ekfatstoner. Som om ingenting hände runt omkring dem. Tills en dag…
Allt händer på rekordkort tid

Då skulle allt hända. Nytt vin, nya tekniker, nya druvor att experimentera med, nya exportmarknader att hitta ut till, en helt ny generation presumtiva vindrickare, på hemmaplan och annorstädes, nya lagstiftningar att ta hänsyn till och – kanske framför allt – andra vinländer att konkurrera med, länder som utvecklat sin näring under flera decenniers tid. Välkommen till verkligheten, liksom.
Men där är vi i dag. Äntligen. Spanien har lyckats, på rekordkort tid, göra mycket av det där som andra länder behövde årtionden för att klara av. Och det är nu, först nu vi kan skörda frukterna.
Fem viktiga förändringar
Från att ha varit ett traditionellt vinland ser vi idag några viktiga förändringar:
- Lokala druvor är högst upp på agendan, man vill göra något unikt och har lämnat vurmen för de internationella druvorna som ändå växer över hela vinvärlden.
- Kvalitetsfokus har ökat avsevärt, vinerna ska idag ha en större personlighet, mer unik prägel, vara direkt orienterade till matkultur.
- Den internationella marknaden är allt viktigare då man i Spanien dricker överraskande lite vin, bara omkring 20 liter per person och år.
- Okända vinområden har idag börjat producera högklassigt vin, områden som Kanarieöarna, trakterna kring Madrid och på Mallorca.
- Mer specifikt innebär också förändringen att vinstilen modifieras, bort med för mycket fat och mognadstoner, fram för frukt, friskhet och druvtypiskhet.
Mycket bra spanskt vin att hämta

En förändring kanske inte är en stor sak, men om man adderar flera av de ovan nämnda förklaringarna, ser vi att det blir mycket annorlunda. Där står Spanien idag. Och plötsligt har inte bara vinkonsumenter världen över börjat uppskatta de spanska vinerna på ett helt annat sätt, även konnässörerna har insett att det finns mycket intressant vin att hämta.
Runt om i Spanien tillverkas det idag vin som lyder under lagstiftningen i 16 av 17 regioner. Vinerna har ofta stor personlighet, en egen karaktär och är lite typiskt spanska med härlig fruktighet, lite solvärme och kryddig ton.
400 druvors semesterparadis

Över 400 druvor, vin från hela landet, inklusive öar i Atlanten och Medelhavet, fantastiska vinproducenter som går från klarhet till klarhet, ett veritabelt semesterparadis för många med mat som är häpnadsväckande god… klart man gillar spansk kultur, gastronomi och vinet som serveras.
Nu ännu lite mer dessutom.
Cava återuppstår
Och slutligen har vi cava, det mousserande vinet som länge varit en favorit, Det hamnade emellertid lite efter prosecco-vågen under några år. Men idag ser vi en tydlig återgång till detta bubbel.
Tillverkat på tre lokala druvor under helt unika förutsättningar och ändå ett riktigt bra prisvärt alternativ. Eller som någon sa: Kan nå’n, kan cava.
För att inte tala om Albariño…
Druvan alltså, den lilla gröna från Galicien som har nått så mycket berömmelse att självaste Bordeaux ska börja odla den. Albariño gick ju från att vara ytterst lokal på 1990-talet till den driva som verkligen satt Spanien (och Portugal) i finrummet för vita viner.
Perfekt till skaldjur, en sen sommarkväll när samtalet liksom aldrig vill ta slut eller till den svenska kräftorna, klarröda och goda.
Och alla dessa röda viner…
Även om nu det vita vinet gärna står i centrum när man talar om Det nya Spanien går det inte att smita förbi de röda vinerna.
De kommer numera från hela landet, har verkligen bättre kvalitet och många är de vinproducenter som hellre än gärna exporterar sitt vin. Vikande inhemsk konsumtion är en del av anledningen. Men den andra, och avsevärt viktigare, är att många vill visa upp sitt vin som de tycker har en betydligt bättre kvalitet än någonsin tidigare.
Det tar inte slut… äventyret har liksom bara börjat.
Kortfakta Spanien
Viktigaste vindistrikt för rött vin:
Rioja, Priorat, Ribera del Duero, Bierzo
Viktigaste distrikt för vitt vin:
Rías Baixas, Valdeorras, Cava (mousserande) Jerez (starkvin)
Bästa blå druvor:
Tempranillo, Mencía, Garnacha, Cariñena
Bästa gröna druvor:
Viura, Albariño, Godello, Albillo
Filmtajm
Tio snabba fakta om Spaniens viner
Vinliv tipsar!

Into Tinto The Grape Collective, 2020
Mycket välbalanserat och intressant rött vin från favoritlandet Spanien på en kul druvblandning i modernt orienterad stil: Garnacha, Tempranillo, Cabernet Sauvignon och Syrah. Här hittar vi intensiv fruktighet med inslag av blåbär, svart vinbärsbuske, liten pepprig karaktär i mycket fin balans och välproducerad stil med fräschör, medellång eftersmak och lätt fatkaraktär i avslut med liten vanlijsötma och rostade toner.
Johan Franco Cereceda
Nr 55037 • 119 kr