Det rosa vinet har idag fått en helt annan prägel. Borta är masskonsumtion och fram träder en del mycket spännande viner av hög kvalitet. Det är Provence som återigen sätter trenden. Vinliv gör en djupdykning i favoritdistriktet.
Det är helt avgörande att vädret är härligt soligt för att rosévinskonsumtionen ska nå nya höjder. Det har vi sett de senaste vårarna och somrarna och så fort solen tittar fram i Sverige, plockar vi gärna fram den rosa flaskan. Det har med andra ord börjat hyfsat detta år för rosévinets räkning.
Samtidigt uppdaterar vi vår vinkunskap och ser att det rosa vinet har fler användningsområden än som färgglad accent en solig eftermiddag på takterrassen. Nu gäller den inte bara som fördrink eller som rekommendationer till enklare kycklingrätter, vi ser att det rosa vinet står upp bra mycket bättre än så.
Vi har druckit rosévin i snart 15 år utan att skämmas. Tidigare var ju vinet främst något man drack när inget annat fanns till buds och att komma hemdragandes med ett simpelt rosa vin, nej, det funkade inte. I dag hittar vi däremot till den rosa hyllan, som växt till sig ordentligt, även under vinterhalvåret, så visst händer det saker på vinfronten.
Men vad är det då för rosévin vi köper? Jo, vi har tröttnat lite på simpel jordgubbssaft från stora delar av världen, främst Nya världen. Vi sneglar mer mot ursprunget, mot Frankrike, där det rosa vinet alltid haft en självklar plats. Mot Provence. Oavsett om vi sitter på Croisetten i Cannes eller strandbren i Saint Tropez. Till mat, Provence lokala mat som Salade niçoise och boullabaisse, har det rosa vinet varit oöverträffat, och att sitta och njuta ett glas rosé i värmen likaså.
I Frankrike har rosévinet blivit så populärt att fransoserna faktiskt dricker mer rosévin än vitt vin. Jodå, det är sant och i många i sydeuropeiska länder ser vi hur rosévinet vinner terräng, mening och renommé. Men det är klart, i många delar är säsongen, som trots allt avgör, också betydligt längre än exempelvis på den nordiska, svala marknaden.
Därför, just därför talar de flesta producenterna av rosévin även om vikten av att förlänga säsongen, att den inte inleds samma dag temperaturen skjuter i höjden och avbryts abrupt när kvicksilvret sjunker till botten. Men kanske framför allt, att få konsumenter att inse att det bästa vinet blir ännu lite bättre med en bit mat till.
Den gamla kulinariska jantelagen har ju alltid deklarerat vitt till fisk, rött till kött och rosé när inget annat passar. Glöm det! Vi pratar 2020! Ett glas komplext rosévin till grillad marulk som serveras med en saffransrisotto med örtiga inslag är ju en dröm och en inte så liten fingervisning om att vinet förtjänar all respekt. Idag, ska tilläggas. För rosévinet har gjort en resa av magnitud och i ärlighetens namn var det inte alltid bra det vi tidigare drack. Marknaden är dessutom ovedersäglig. Det fanns alltså en anledning till att vi inte fick i oss så mycket rosa vin för femton år sedan.
Men vad är det då som har hänt? En dryg handfull saker: Kvalitet. Koncentration. Komplexitet. Kontinuitet. Konsumenttillgänglighet. Ursprung. Och naturligtvis allt som följer på det.
Att Provence är hjärtat för rosévin vet vi. Att regionen inspirerar alla andra vinproducenter världen över att göra motsvarande, blir nästan löjligt tydligt. Visst finns undantag, men marknaden tycks styra rosévinskategorin mer än någon annan. Och producenterna är aldrig så flexibla som när det kommer till det rosa vinet. Inte minst viktigt. Alltså: ljust rosa, lätt, mineraligt, frivolt, fruktigt, svalt.
Och när vi ändå håller oss i Provence, finns det kanske framför allt två egendomar som sticker ut: Château Berne och Caves D’Esclans. Vi börjar med Château Berne.
Egendomen ligger en smula avigt till, man kör genom en skog och över kullar. Vägarna blir allt mindre. Frågan är om man överhuvudtaget är på rätt väg, tvekan sätter in och kanske är det bäst att vända… Jodå, vi har lyckats ta bakvägen, det går också för plötsligt tornar egendomen upp sig, först vingårdarna och sedan de gamla byggnaderna i mörk sten.
Det är vackert, det är lyxigt, men så är hotellet utvalt till den exklusiva kedjan Relais & Châteaux. Så det förpliktigar att tillverka vin i denna miljö.
– Idén är att vårt rosévin ska sätta Provence och Château de Berne på kartan, säger Victor Bardou som är exportchef på Château de Berne.
När jag slår mig ner i den jättelika tillika mycket eleganta vinbutiken för en provning. Han tar åter sats.
Château de Berne ligger högt beläget, på två olika höjder dessutom med olika förutsättningar. Det som skiljer platåerna åt är att den ena har en stenig jordmån där rankorna får kämpa för att överleva medan den andra har sandig jordmån vilket gör det aningen lättare för rankorna att växa.
– Vin har varit en självklarhet här sedan 1750. Idag har vi hundratals 300 hektar vinodlad mark. Och vi har precis köpt ytterligare vingårdar.
Provence en bit in i landet har ett typiskt inlandsklimat med varma somrar och kalla vintrar. Ursprung är viktigt och Victor Bardou framhäver gärna det ursprungstypiska från naturen, de yttre förutsättningarna. Det är balansen och hur man kan dra nytta av de yttre förutsättningarna som gör vinerna unika i sitt slag.
– Olika roséviner, vin från olika växtplatser har olika användningsområden. Jag tycker också att man ska konsumera vinet inom ett år. Annars förlorar det mycket i karaktär.
På den nordiska marknaden har man sannerligen gått från klarhet till klarhet. Deras storsäljare Grand Recolté, en veritabel kioskvältare, med sin lite kantiga flaskform, har mångdubblat sin försäljning de senaste åren.
– Vi siktar dessutom på att bli ännu större.
Han är inte ensam i sina anspråk. Med tanke på att rosévinskonsumtionen i Sverige mångfaldigats det senaste decenniet är landet en spännande marknad. Det vet han, det vet många andra.
Reser man runt i regionen blir man snabbt varse att det finns rosé och rosé, högt och lågt, enkelt och exklusivt. Och så finns det rosé från Caves D’Esclans i Provence. Det är en rätt stor skillnad. Ända sedan jag var där första gången har jag varit imponerad av komplexiteten i vinerna, i synnerhet i toppvinerna, må vara att de är dyra som en prestigechampagne.
Det är helt enkelt mycket bra viner och när jag provade husets flaggskepp Garrus, förstod jag genast att det var det bästa rosévinet jag hade provat. Visst, mer prisvärda viner finns, men knappast bättre.
Det är tack vare gediget arbete av Sacha Lichine, Bordeauxsonen vars pappa Alexis drev Château Prieuré-Lichine i Bordeaux. Snacka om belastad bakgrund. Men det var kanske därför det gick som de gick, för framgångarna lät inte vänta på sig.
Självaste Jancis Robinson, engelsk vinkritiker och en av de mest respekterade vinskribenterna världen över, ger egendomen riktigt högt betyg och frågar retoriskt om det är världens bästa rosévin.
Men det krävdes nyordning i rosévinsparadiset för att det skulle hända grejer. Och det stod Sacha Lichine för genom att kavla upp ärmarna och ha en vision om kvalitet på högsta nivå.
– Vem är den lilla tjockisen från Bordeaux, var det folk som frågade sig. Men jag tror att de flesta kritikerna tystnat nu, säger Tom Schreckinger, ansvarig på plats när Sacha Lichine inte är på plats, vilket han inte är speciellt ofta.
Från svensk pensionskassa till vinparadis
Egendomen Caves d’Esclans var fram till för 15 år sedan ägt av Swedish Match pensionskassa. När Sacha Lichine la beslag på egendomen, menade han att Caves d’Esclans var en slumrande skönhet som förtjänade ett bättre öde.
Första året, 2006, producerades det närmare 150 000 flaskor av det som skulle komma att bli den stora succén, Whispering Angel. Sedan dess har produktionen mångdubblats.
– Men det räcker inte! Det säljer slut alldeles för snabbt, förklarar Tom Schreckinger.
Han tar med oss på en rundtur kring egendomen, ett veritabelt skrytbygge, inte minst vinbutiken. Ja, Tom säger det bäst själv:
– Ett statement.
Det ser ut som en blandning mellan Korova Milkbar och en flygplatsterminal. Överallt står och ligger Sacha Lichines exklusiva viner. Men med tydliga prisindikationer, för priset är sannerligen inget de hymlar med, tvärtom. I sin moderna marknadsföring vet de att ett högt satt pris leder till massor av media.
Det dyraste vinet kostar över 1000 kronor när det väl hamnar på den internationella marknaden. Vinet är tillverkat på Grenache 70 procent och den gröna druvan Rolle 30 procent, alla druvor är från över 80 år gamla stockar. Tillverkningen är minutiös och resultatet är ingen saftblandning direkt, utan enastående.
Smaka först, prata sedan är ett tips. Prova toppvinerna från Caves D’Esclans och återkom. För det är de värda, även världens dyraste rosé.
Som också är världens godaste. Hittills.
Vinliv tipsar!
”Härligt bärig med inslag av färska örter, hallon, blodgrapefrukt, lingon, mycket frisk med ton av rabarber, krusbär. Servera kylskåpskallt.
Ett rosévin som är perfekt som buffévin, passar till både smakrik fisk, milt kött och vegetariska rätter med lite asiatisk touche.”
Nr 75286 • 135 kr
(finns också på magnum)
Filmtajm!
Så här ska du matcha mat och rosévin!
Snabba fakta om Provence
Vinet i Provence har anor ända från antiken.
Provence kustnära vinområde har ett utpräglat Medelhavsklimat
Turismen är en viktig del för vinindustrin.
Några av de vanligaste druvsorterna är de blå:
Cinsault och Grenache
Och de gröna:
Bourboulenc och Grenache blanc
Omkring 85 procent av allt vin som tillverkas är rosé.
