Det går inte att slå upp vilket vin som helst när du får finbesök. Tänk om du är helt ute, inte har någon som helst koll på vad man måste gilla för vin 2020? Lugn bara, Vinliv guidar dig rätt i ängslighetens tecken.
Vi väljer det vi själva tycker är gott. Jo tack, det hör man allt som oftast när det kommer till vin. Och ändå föredrar alla vin från Piemonte. Just idag, just nu. Men inte igår. Och inte heller imorgon.
Det kallas trend. Det kallas också ängslighet. Fruktan att vara utanför.
Men visst, vinerna från Piemonte är ju goda. Men är de verkligen så goda att alla plötsligen gillar dem? Nä, tror inte det.
Det går ju i vågor, vinkonsumtionen. Det enda som är konstant är att vi dricker mer vin och att vi är beredda att betala mer för det. När det däremot kommer till typ av vin, ursprung, färg, små eller stora bubblor, med skruvkapsyl eller naturkork, på burk eller box, ja då är det en helt annan sak.
Vi vet ju hur stort Rioja var på 1990-talet, hur sedan sydafrikanskt vin dominerade i nästan tio år och hur amarone därefter tog täten följt av prosecco. Nu är det Piemontes tur, mångfalden med allt från kraftiga röda, lagringsbara exklusiviteter till lättsamma, fruktsöta bubbelviner som är så somriga att vi inte kan motstå dem.
Men vad händer sedan? Vad händer när vi inte längre uppskattar vinerna från denna vackra region i norra Italien?
Även Systembolaget tycks ha problem med detta. Visst är det så att de i mångt och mycket bestämmer med sina offertförfrågningar vad vi i Sverige får dricka. Hela idén med monopolet går ju ut på att de söker efter ett specifikt vin, sätter upp en beskrivning på det tänkta vinet och låter sedan Sveriges över 1000 importörer komma in med varuprover som på bästa sätt ska matcha deras önskemål.
Processen har fått utstå mycket kritik då det inte alltid är bästa vinet som köps in, utan det vin som stämmer överens med monopolets beskrivning på bästa sätt. Sedan kan man som vinleverantör armbåga sig in med vissa viner via beställningssortimentet. Och den som lyckas, kan skratta hela vägen till banken. Så länge vinet ligger kvar.
På detta sätt skapas också trender, av monopolet. Och eftersom vi i Sverige är nyfikna på vinnyheter, faller vi till föga för principen. På gott och ont.
Johan Franco Cereceda
Sedan vill vi som vinkonsumenter inte vara sämre än några andra, så vi skaffar oss gärna koll på läget. Vad som är inne även internationellt, blir lätt inne även i Sverige. Vi har ju själva hävdat att vi sätter trenderna, men det är en sanning med modifikation.
Så, vad är det då som gäller, vilka viner ska man servera utan att behöva tappa ansiktet och vilka viner ska man för allt i världen undvika: Jo, på Vinliv har vi gjort en lista på trend eller bränd, hiss eller diss, topp eller flopp.
En lista att följa slaviskt om man inte har något liv. Vi andra, vi som gillar vin, vi ska fortsätta dricka det vi tycker är gott. Och inte nödvändigtvis det andra tycker är gott.
Ute:
Amarone – storslagen favorit under närmare ett decennium i Sverige. Och det kanske är därför vinet idags anses som lite för mycket Ikea. Trots att de bara blivit bättre och bättre.
Zinfandel – lite av folkets vin och ett härligt rödtjut till en smakrik tisdagsmiddag. Men av vara populär är väl akdrig ett gott betyg bland snobbarna.
Sauvignon Blanc från Nya Zeeland – och vad vi druckit mycket av denna druva, ibland överlastad med krusbärsdoft och syra, biland elegant och komplext. Men nu har vi tröttnat. Eller?
Röd Rioja – som vi drack röd Rioja för femton år sedan, mest i hela världen. Så fick man för sig att det inte var gott längre, fastän det är bättre än någonsin…
Prosecco – ett riktigt fulbubbel med liten sötma som vinsnobbarna älskar att hata. Men också för att det är så populärt och att det är framställt enligt billig bubbelmetod. Men finns verkligen inga bra proseccon?
Blått vin – ett vin vi blev fullständigt överraskade av för några somrar sedan. Men som i ärlighetens namn var blåare än gott. Synd, det hade varit spännande om det också hade gått att dricka.
Dessertviner – när köpte du en flaska sött vin senast? Nä, trodde väl det. Hälsotecken eller har vi helt enkelt glömt bort att äta dessert på klassiskt vis?
Inne:
Langhe, Barolo, Barbaresco, allt som stavas Piemonte och Nebbiolo – oj vad populära vinerna blivit, trots en ofta massiv strävhet. Men ju mer garvsyra, desto högre poäng.
Orange – jodå, en riktig hipsterfavorit, vitt vin som smakar äpple och oxidativt. Men spännande och från Georgien, fast idag kommer det från hela världen. Inget för nybörjaren.
Jura – säreget, unikt, franskt. Jo, ibland kan det vara hur gott som helst. Men det har det å andra sidan varit sedan man började producera vin här för snart 2000 år sedan.
Vouvray – världens torraste vin. Och ett av de godaste vita. Nu är det inne – igen, fast vinerna smakar som de gjorde förr. Men vi säger välkommen tillbaka, Vouvray! Så länge det varar.
Vit Rioja – om den röda är ointressant, är det vita desto mer intressant. Men den var på dekis för femton år sedan, ingen vill ha vinet. Idag är det precis tvärt om. Hm…
Vulkanviner – gott med den mineraliska karaktären, lättheten och att det kommer från Sicilien. Men vulkanviner har ju funnits långt tillbaka i tiden. Bara att vi missat det.
Fino – en starkvinsfavorit på Vinlivs redaktion, men idag älskas den alltmer och mycket för att man sätter årgång och vingårdsursprung på etiketten. Men är den godare just därför?
